Tanken bakom dagen       

Löpning har blivit en folksport som var och varannan utför, ofta på deras alldeles eget sätt och med olika mål och motivation. Idén om den här helgen kom till under ett av alla genomtrevliga sociala långpass längsmed Stockholms ursköna vattendrag. För mig var det första gången som jag sprang ett riktigt långpass i sällskap med andra dårar. Det finns någonting alldeles ursinningslöst befriande med att springa, samtala och garva med andra löpare som är precis lika om inte ännu tokigare än en själv är. Få saker är så befriande som att lägga huvudet mot kudden efter en hel dag fylld av löparskostuds mot mjuka skogsstigar, blickande över vattendrag, fallna träd och mossiga stenar och samtal om allt från lutande hus till hur den perfekta tejpningen av löparknä görs. Det är en känsla så befriande och härlig att det vore i det närmaste straffbart att inte göra en ansats till att inviga fler till att ta del av konceptet social-löpning.

 

I takt med att löpningen har stormat fram över Sveriges vidsträckta gränser, har det också skapats en del outtalade gränser. Olika tempo, målsättningar och motivationskällor har skapat gränser som sällan överskrids. Det här måste vi ändra på. 

 

Jag hoppas, önskar och vill att alla ska känna sig välkomna söndagen den 27:e september. Löpning är inte mer prestigefullt än vad vi själva gör det till, och kan vara så mycket mer än vad en springer på milen eller vilket distansrekord som passerats. Förhoppningen är att dagen ska bli så pass lyckad att den går i repris under nästa år - då på ett förhoppningsvis mer passande datum (som inte krockar med Lidingölopp) och kanske förlagd över en hel helg. Vi är därför oerhört tacksamma för feedback på vad som kan optimeras inför nästa års arrangemang. 

 

Varmt välkomna!